onsdag 29 november 2017

hej hallå

Jag tror faktiskt inte att jag berättat att jag gaddat mig igen. Det var dock längesen sist som jag satt nålen mot huden och faktiskt nästan 2 månader sedan färgen satte sig. Det belv det jag suktat efter nu i nästan ett år. En bärkvist! Så nu spånar jag på nästa tatuering, det blir nog en röding. Har ju alltid en underliggande betydelse i mina konstverk. Blomman jag har gjorde jag ett år efter pappa gick bort. En förätmigej, är ju ganska tydligt vad den blomman betyder men jag ska göra det ännu tydligare. Glöm mig aldrig. Riset som jag gaddat in nu är en hyllning för mitt ursprung, jag är en äkta norrbottning. Rödingen kommer att stå för den där drömmen och målen man har i livet. Stor rödingen, den som alla vill ha och drömmer om. håller ändå mitt tema med lite norrbotten och lite new school i stilen. Åh juste har ju ännu en tatuering runt min högra handled, där står det i alla fulla fall. Nu undrar ni säkert okey why?! Jo min gamelmormor skrev en bok som heter så och hon var en fantastisk människa som var en enorm förebild för många. So thats my story behind my tattoos. 


måndag 30 oktober 2017

Processen

Galet vad tiden går fort, det är snart 2 år och 5 månader sedan min fina pappa tog sina sitsa steg på jorden. Jag tänker lite tillbaka och tittar på bilder på den där dagen då vi gick upp till farfarsgruvan. Förmodligen kanske en av få dagar under två år som har varit riktigt bra. Det var trots allt inte långt från datumet då han gick bort men vi hade sånt stöd av familj och vänner och det var något vi gjorde tillsammans.

Jag tänker bara hur klarade vi av att le att se glada ut. Vi levde i ett töcken där vi nöjde oss av att slippa allt runt om kring för några timmar och det var också den sommarens finaste dag plus att det var min mammas och pappas bröllopsdag. Jag försöker verkligen minnas de roliga stunderna där jag verkligen skrattade under det första året och mitt minne är nästan blank. Det som var glädjen under det året var att vi hade varandra som när vi gick upp till gruvan och när vi åkte till samos tillsammans.

Det jag tänker på hur svårt det var att skratta och i dag kan jag finna mig skratta så att tårarna rinner ner från mina kinder. Men även i dag är jag omringad av människor som bryr sig om mig och jag om dem. Jag har också accepterat livet som det är. Jag har varit med om en av de värsta situationerna en människa kan vara med om. Att tappa någon man älskar gör att man för ett ögonblick eller år slutar älska sig själv.

Idag så är jag påväg mot ett liv där jag faktist börjar uppskatta mig själv igen med alla fel och brister och även de fina sakerna som finns med mig också. Men i denna process att bygga upp sig själv tar inte bara en dag och speciellt inte i mitt fall. När samhället också är byggt på ett sätt att man inte får läka mentalt längre innan man måste ut i livet. För vissa människor där ute så behöver man kanske mer eller mindre tid men vi i frågasätts eller tas för givet att vi med traumatiska händelser i våra liv ska ställa oss upp igen och borsta av knäna som man gör med ett barn då de ramlat.

Jag tänker på tiden då man fick ett helt år att sörja och i dag tror man att sorg går över på någon vecka. Sorgen försvinner aldrig ur ens liv den blir bara mer hanterbar och som jag tidigare skrev det är inget man lär sig över en natt. Allt är en process och varje del är ett test som vi måste ta oss igenom. Ibland får man prova flera gånger och ibland klarar man det på en gång.

Jag antar att det är en del av livet..

tisdag 29 augusti 2017

Morfars kusinbarn

Mormor och morfar skjutsade ner mig till Umeå förra veckan för att de skulle ta en mini pensionärs semester haha. Så jag tog tillfället i akt och följde med dem till morfars kusin som är bortgången men hans fru och barn lever. Vet ni va dom har!?!?! Jo minsann,  GETTER!











Stiepaltjåkkå

Jag och madde gick upp för den sista toppen för i år. Målet var egentligen att vi skulle alla 10 toppar i top of arjeplog men det blev bara 5 st på grund av Maddes skada i foten.










fredag 18 augusti 2017

Detta är höstterminens plan för bloggen.

Tjabba! Inte för att jinxa mitt streak nu med uppdateringar så har jag "kanske" börjat blogga igen. Fick ett ryck och det känns som att det är rätt tid nu igen för mig att skriva ner mina tankar och visa upp hur duktig hobbyfotograf jag egentligen är! Haha. Nä men skämt åsido så kanske jag kan hålla igång detta ett tag nu för att ni ska få en illusion över hur "intressant" och "spännande" mitt liv är egentligen!

Inte för att jinxa igen så har jag en plan över hur jag ska ta tag i mitt vikt problem. Så jag ska "kanske" skriva om det också. Jag ska ge min ide om kost och träning en chans till jul och se vad som händer. Målet är att minska 10% av min vikt till jul. Jag vet att det är alltid snack om vikt på denna blogg men det är verkligen något jag stör mig på hos mig.

  • Jag kan inte ha några av mina kläder från förr för att jag ökat 2/3 storlekar på 2 år. 
  • Jag orkar typ ingenting och jag har mycket dålig kondition.
  • Jag vill orka leva och vara aktiv som min morfar är när jag blir gammal. 
  • Jag är less på att bo i en kropp som jag inte trivs med.
  • Man kan inte älska någon annan om man inte kan älska sig själv.
Så målen nu är: 
1. kost 
2. träning och motion. 

Jag baserar kosten på mina för låga halter av köldkörtel hormon, även träning också. Alltså protein, grönsaker och en liten mängd kolhydrater. Kommer att utföra det genom att använda mig av tallriksmodellen och 50-tals tallrikar. Kommer att ta en matsked äppelcidervinäger/dag (fyfaen så dåligt, men ska man bli fin får man lidapin), Laga mat med kokosolja. 


Har även tänkt att kanske skriva om min "mediala väg". Jag vet inget jag skrivit om tidigare för att jag tyckt att det skulle verka flummigt men jag känner lite för att skriva om min väg som reikihealer och andra nya intressen om detta "flummiga ämne". Men det är något jag brinner för just nu och vill verkligen utveckla mera. Men det kanske blir att jag skriver om det.




torsdag 17 augusti 2017

Saltstraumen och Graddis



Självklart hittade jag mig en katt i norge! 

Just being cool


Galet lyxig och snygg choklad från  Bodö.






tisdag 15 augusti 2017

välbmapouda

För att hålla igång jobbet med topparna efter Akkelis så vandrade jag och Madde upp på Välbmapouda. Brant, stenigt och en försvunnen stig var vad vi fick erfara. Men vi hittade rätt tillslut och vi hittade ett gigantiskt renhorn efter vägen som vi släpade med nästan till toppen innan vi fick den smarta iden att gömma det så att vi skulle slippa släpa med det ända upp till toppen där det blåste galet mycket. 





Akkelis med Olivia

Första veckan jag  kom hem till Arjeplog så tog jag på mig mina tapiga vandringskläder som bestod av vanliga tajts en hoodie och nötta nike gympaskor. Var väl kanske inte optimalt på de halkiga stenarna efter vägen och snön som låg kvar. Som jag insett senare i sommar så har jag en ruskigt dålig kondis och typ 100kg för mycket på min kropp så på uppvägen så har jag alltid varit extremt sur men jätte glad på väg ner.





Gibbnotjhåkkå

Denna sommar bestod till en början av en massa toppklättring. Som Akkelis, Välbmaboda, Gibbno, Graddatjhåkkå. Något som vi bestämde redan av början av sommaren men det ebbade ut då Madelen gick och fick en stor tyngd på foten och typ bröt den. Men vi hann med 3 stycken som är med på top of Arjeplog så vi är med i utlottningen till höstmarknaden. Har dock en dröm om att ta två toppar till innan sommaren är slut och jag måste åka tillbaka till platta Umeå. Men njuta av bilderna kan ni göra.